Ja imorgon åker vi till kliniken!

Är nervös men ändå inte, jag ha stora problem med mitt illamående. Igår var det så illa att jag inte orkade jobba, eller jag började men efter en och en halv timma gick det inte längre och det gillar jag inte! Känner att jag vart borta så många dagar från jobbet redan och känner att jag beöver jobba. Jag är mycket lugnare när jag är ute i ladugården (är mjölkbonde) tänker inte så mycket på detta, har massa andra saker jag måste tänka på då.

Men vi får se vad de säger och hur det ser ut.

Testet visa positivt..

Detta lilla krypet ska då veta att h*n ger oss en riktig känslosam bergodalbana, hoppas detta nu verkligen ser bra ut på torsdag, orkar inte med flera dippar. Har börjat känna av graviditeten, är inte mig själv och det gillar jag inte alls. Är ständigt super trött, yr, kvalm och mår illa av typ allt jag äter. Men vad göra jag inte för detta lilla kryp. Så länge h*n håller sig kvar kan jag må så här. Går väll över tillslut?!

 

 

Pratade med kliniken idag, de tyckte inte det var någon idé vi åkte dit. Är för tidigt för att kunna se om det finns något där eller inte. Så ska vänta tills på fredag och ta ett nytt gravtest, om jag nu fått ett missfall ska förmodligen hormoner och allt annat gått ur kroppen någolunda men inget säkert. Så får vänta och se hur det visar sig och sedan skulle kliniken ringa på fredag och så skulle vi se hur vi går vidare.

 

Kunde ju vara lite olika saker som skett för att det skulle blöda, men ändå så mycket?!

Vet inte vad jag ska tro eller hoppas...

 

Och så kom det, en fors med blod. Detta kan ju inte vara bra, sa doktorn att lite blod inte var bra kan ju allt detta inte alls vara bra. Jag har nu tappat allt hopp och finner ingen tröst någonstans!!

Kan inte riktigt slappna av även om jag fick ett plus och nu är gravid.

Ständiga oron för att den ska sluta växa och att vi inte kommer se något levande på vul:et. Jag har inga symtom och känner mig precis som vanligt, är det normalt? Läser åter igen runt på googel och olika bloggar och det är alltid någon som känner av något även om det är i början och bara är i vecka 5.

Vill bara att det ska bli det 28 feb så vi kan se att allt är normalt!

 

Idag är det den officiella testdagen!
Var ett positivt test idag också, och ska nu prata med kliniken och boka in ett vul blir förmodligen om ca 3 veckor. Allt känns fortfarande så overkligt, det växer en liten inuti mig. Vi håller nu tummarna och hoppas verkligen att detta går bra hela vägen fram, genom de 9 månaderna!

Kan inte fatta riktigt att det är sant men fick ett positivt test idag!!!

Kan inte beskriva min glädje ♥

 

Känns som jag har släppt allt nu, inte på ett negativt sätt men ändå inte på ett positivt sätt.

Har sovit så gott de två senaste nätterna och tänker inte så mycket på det heller.

Men jag har inte helt gett upp hoppet, men kommer dock fortfarande lite blod då och då, så hoppet blir ju tyvärr mindre och mindre. Är mer förberedd för att få göra ett till FET än vad jag var förut, hade inte många negativa tankar utan i min hjärna fanns det bara ett positivt graviditets test. Även om jag försökte intala mig själv att jag måste tänka på att det är en stor chans att detta inte kommer gå, så vill jag inte riktigt tro på det, men det gör jag nu.

 

Får helt enkelt vänta till testdagen på tisdag och se då, jag kan ändå inget göra!

Så tacksam för alla som läser och stöttar oss på vår ivf-resa ♥

Har lungnat ner mig lite men är fortfarande så besviken och håller nu tummarna för att det ska ha gett sig tills imorgon, för ju längre det blöder desto sämre måste det ju vara och det sa läkaren jag prata med idag också. Så har det gett sig imorgon kanske jag får lite hopp tillbaka.

 

Åter igen tack för ert stöd det hjälper verkligen! 

 

 

Och där kom blodet!

Kan inte beskriva min besvikelse, hatar min kropp mer än något annat!!

Tårarna kan inte sluta rinna, är det kört nu då, känns så!

Kan ju aldrig vara bra att jag blöder..

Vill att tiden ska gå fortare och att det ska bli testdag nu. Varje gång jag går på toa är jag rädd att det ska vara rött i trosan. Har börja känt av lite "mensvärk" vet inte om det är positivt eller negativt? Annars händer det inte så mycket.

Denna väntan tar kål på mig!

Jag har en förmåga att övertänka allt i vanliga fall, och nu tänker jag ihjäl mig. Aldrig tidigare haft sådana problem har lärt mig att leva med det, men J som absolut inte över tänker utan kan lätt slappna av och sysselsätta tankarna med annat, han brukar försöka få mig att tänka på annat och säger: -Ingen idé att lägga tid på sånt vi inte kan påverka eller göra något åt. Det har han absolut rätt i men jag kan verkligen inte släppa det, tänker på det hela tiden. Så har gått tillbaka till mina sömnlösa nätter. Börjar även tänka på om detta nu inte skulle funka på första försöket, om jag orkar en till? Tänker att vi får nog tyvärr vänta lite och vila. Men egentligen är det kanske lika bra och köra, vill ju så gärna helt nu blir gravid få vår lilla unge som är hälften mig och hälften J.

 

Oj lilla unge du ska bara veta vad du är efterlängtad ♥