Försöker att inte klaga så mycket för innerst inne är jag så otroligt glad över att vara gravid och vill inget annat än att det lilla grynet ska vara kvar i magen ock växa. Men jag har ett sådant himla illamående och det bli bara värre och värre för varje dag som går känns det som, idag tog det mig en timma att ta mig ut ur huset och till ladugården, måste försöka få i mig lite att äta och sedan vänta och se hur magen hanterar det och sedan lugnt gå ut och jobba. Det går inte fort men jag är ute och jobbar iallafall, är ganska skönt att komma ut och få frisk luft och få röra på sig. Hoppas veckorna går fort och att illamåendet inte håller på allt för många veckor.

 

 

Det slog ett litet hjärta och vi är så överraskade och glada, nu kanske det äntligen är vår tur. Ska tillbaka om två veckor och titta på vårt älskade lilla pyre och hoppas då att allt ser lika bra ut som idag.

Jag är så orolig och rädd att knodden inte är kvar och att inget hjärta kommer att slå på vul:et. Jag har haft små blödningar hela helgen och i natt hade jag fruktansvärt ont i magen plus att jag mådde illa, så sov max tre timmar. För nu har även illamåendet slått till ordentligt och det är inte på smått vis heller. Har stora problem att hitta mat som jag är sugen på eller kan få i mig utan att må ännu sämre. Det som går ner lättast just nu är fil med äpplen. 

Men jag tänker att eftersom jag mår så dåligt måste det var något som växer. Ska ringa Carlanderska imorgon och se om vi kan få en tidigare tid bara för att se om allt ser okej ut eller ej.

 

Tack för ert stöd ♥

Fan!!!!

Hela den veckan har jag drömt jobbiga drömmar som jag inte kan släppa utan går och tänker på hela dagarna. Drömmer om att J ska lämna mig, att vi inte kommer se något på vul:et, att vi aldrig kan få barn och massa sådant. Vaknar helr svettig eller nästan gråtande, hoppas det lugnar sig måste försöka slappna av lite..

Annars händer det inte så mycket ömma bröst och en konstig magen!

Än så länge är det lugnt, det enda jag känner av är lite ömma bröst och molnande mensvärk. Vill bara att dagarna ska rusa förbi, har ett bokat vul den 23 sep och då hoppas jag att vi ser det lilla hjärtat ♥

Här händer det inte mycket mer än att jag tänker för mycket!

 

Ibland har jag bara lust att skrika ut mig ilska, irritation och sorg, så folk vet vad jävligt det är just nu i mitt/våra liv! Inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig för det har jag ingen nytta av. Bara så trött på att läsa överallt hur alla har det så jäkla bra, hur underbar deras liv är och allt annat möjligt. Det är aldrig någon som skriver om något dåligt, jag har då aldrig läst någonstans om folk som fått missfall eller har svårt att få barn. Det skriver inte folk ut på facebook,twitter, instagram m.m. Det känns som att man ska skämmas för att behöva hjälp med att få barn, att man ska viska om det och att prata om missfall är inge bra för det vill man ju inte skylta med för man har ju misslyckats! Varför är det så?

Det är mer anonyma bloggar om IVF än inte anonyma..

Men der är ju så man vill ju inte skylta med att man misslyckas, misslyckas med något som så många tar för givet och lyckas med på en gång! 

Idag tjuvtestade jag, positivt!!

Jag är självklart så glad att jag yttligre en gång lyckats bli gravid efter ett återförande, men nu börja det värsta.. Det är under de kommande två-tre veckorna det har gått åt pipvägen. Att bli gravid har inte vart problemet utan att få ha kvar det lilla krypet. Jag är så rädd att det än en gång ska sluta växa eller bli något annat konstigt. Ska försöka ta dagen som den kommer och försöka att inte stresse upp mig över detta!