Trots kolik och mycket skrik älskar jag henne mer och mer för varje dag, kan inte förstå att vår fina tjej låg i min magen i 9 månader. Att efter så många motgångar kom tillslut det finaste och det absolut bästa som har hänt oss!

Den som väntar på något gott väntar aldrig förlänger! 

Fem dagar kvar till bf, fem dagar!! Känns så konstigt och samtidigt tänker jag att äntligen, äntligen är det vi som är så nära att få träffa vårt lilla mirakel. Det är vår tur att känna "nu kan det komma vilken dag som helst", och med alla sammandragningar och förvärkar som bara blir starkare tycker jag att det borde vara dags snart. I måndas blev vi skickade till näl för att jag inte känt bebis rörelser, vi var på kontroll hos bm och hjärtat slog som det skulle och då blev jag lugn och tänkte att då rör den sig säkert snart men efter någon timma hemma utan att känna något ville de att vi skulle komma in. Väl där såg allt bra ut gjorde en ctg kurva och ul, på ul såg vi dock att det inte var mycket rörelse trots att de tryckte och bökade riktigt ordentligt så vill den inte röra sig mer än en liten vift med handen. Vi åkte hem och skulle komma tillbaka om jag inte kände något, men både igår och idag har jag känt någon liten spark det är inte alls mycket men det lilla räcker. Ville den inte röra sig mer efter att de bökat så på magen så tror jag helt enkelt att den inte vill röra sig mer än de få gånge den ger från sig en liten stöt. Sedan måste den ju bli trött av alla sammandragningar oh förvärkar! Ska på ny koll på fredag så får vi se vad de säger.

10 dagar kvar till BF och nu vill jag bara att förlossningen ska dra igång. Har gått med förvärkar i två veckor och det börjar bli slitsamt. Har vart på lite tätare besök hos bm då bebis hade lite för hög puls, hon trodde det berodde på alla sammandragningar och förvärkar som stressar den lite, men idag såg det bra ut. Dock ville hon att jag skulle komma på en extra kontroll på måndag igen då jag hade tecken på havandeskapsförgiftning. Så länge jag inte börjar må sämre så ska jag dit på månda annars skulle jag ringa förlossningen. Håller tummarna att det inte blir värre och att bebis mår bra även på måndag, blir så orolig när det handlar om bebis. Blir inte alls lika orolig när det handar om mig och inte bebis. Men kan ju hoppas den lilla vill titta ut snart, mamma och pappa väntar på dig älskae barn!

Har snart passerat mitten av januari och äntligen kommer snön och vinter jag längtat efter!

I går blev jag faster för första gången till världens sötaste lilla kille, längtar så tills de kommer hem så jag kan mysa med honom. Min bror och hans sambo (en av mina bästa vänner) bor bara 100 m bort så kommer nog vara där endel, men det brkar jag ju vara ändå.

 

Min mage växer sakta sakta, känner iallafall att det är en mycket livlig liten varelse där inne och det är ju underbart. Men sedan är det denna smärtan i magen som gör det mycket svårt för mig att jobba som normalt eller ha en normal vardag över huvudtaget. Det känns som ett stäntigt tryck blandat med ilningar, typ liknande mesvärk men ändå inte. Så ska träffa en doktor på tosdag och förmodligen förlänga min sjukskrivning. Är så trött på att detta inte kan ge sig eller lätta lite, älska mitt jobb och vill kunna vara där mycket mer än vad jag nu orkar och kan.

Igår var vi på ul och viken underbar känsla och otrolig glädje vi fick då vi såg vår älskade lilla bebis, en mycket pigg liten sådan massa rörelser och vi fick till och med en tummen upp, underbart!!

 

Har även fått förlängd sjukskrivning, så jobbar 50% en månad till och sedan hoppas jag att mina smärtor är borta så jag kan jobba lite mer. De vet fortarande inte vad det kan vara som ger mig sådan smärta men de tror att det har att göra med att jag har ett sådant tungt arbete och sedan har vissa en jobbigare graviditet än andra. Efter att fått se vårt lilla pyre igår kan jag ha ont så länge jag vet att den har det bra där inna, och det hade den tydligen. En mycket fin bebis med perfekta mått sa barnmorskan :)

 

 

Tiden går sakta framåt och nu är det december och inte långt kvar till jul. Kommer ihåg att jag var så säker på att jag förra året skulle var gravid på jul men så blev det ju inte. Men denna julen är jag ganska säker på att jag kommer vara gravid, har ett ultraljud i början av vecka 19 och då hoppas jag verkligen att allt ser bra ut.

 

Jag har ju blött och haft stora problem med smärta i magen, när jag var hos dokton för någon vecka sedan såg allt bra ut och de trodde det var moderkakan som hade framkallat blödningen, men det var inget som skada bebisen. Sedan blev jag sjukskriven 50 % då jag har haft stora problem med att jobba, får så ont i magen att jag blir sittandes och tar mig ingenstans förän det lättat. Detta tycker jag är så tråkigt då jag älskar mitt jobb och att vara ute, men måste lyssna på kroppen och då finns det inget annat val än att ta det lugnt. Magen växer och det är snart svårt att dölja den, än sålängen kan jag gömma den under en tjocktröja. Vi väntar med att berätta för andra innan vi vart på utraljudet, min familj och mina två nrmaste vänner vet och J:s mamma och syster. Men de har ju vart med och stöttat oss under hea resan och det är vi så glada över ♥

 

Som ni märker skriver jag inte så ofta och det kommer nog bli så den närmaste tiden om allt går bra, men kommer försöka skriva lite ibland.

Vet att min uppdatering är i sämsta laget, men känns som jag gör saker hela tiden och gör jag inte det så ligger jag i soffan elle sängen och tar igen mig.

UL förra veckan gick jätte bra, allt såg ut som det skulle och man kunde tydligt se vår lilla bebis med ett fint hjärtslag. Glädjen är total och det blir mer och mer verkligt då magen också börjar växa lite smått.

Men igår natt vaknar jag och har så fruktansvärt ont i magen, efter någon timma lugnar det sig och jag somnar om men sedan på mogonen när jag går på toa för att kissa är det inte bra urin, när jag torkar mig ser jag tydligt att det är blod, gammalt blod men får under dagen använda bindor och magen forttsätter göra ont. Efter att jag pratat med barnmorskan så tror hon det är efter att jag haft en infektion för två veckor sedan och nu kanske det är en ny infektion på gång så ska till läkaen och ta lite prover så får vi se vad de säger. 

 

Veckorna går och fortfarande lika orolig och osäker på om det växer något där inne, visst jag mår fortfarande illa och på kvällarna kan man skymta en liten, liten kula. Men jag vågar fortfarade inte hoppas eller tro att vi, jag och J ska få en liten. Just för tillfälligt är jag mest inställd på att en av mina bästa vänner (min brors tjej) ska få en lite, knappt två månader kvar och så jag längtar.

Var hos mormor igår och hjälpte henne att rensa bort prylar då hon ska flytta från sitt hus in till stan och en lägenhet. Hon hade hittat en fin klänning som min mamma hade på hennes ett-års kort och en mössa och kofta som mormor hade stickat hon tyckte att jag skulle ta det om vi fick en flicka och jag fatta inte riktigt att jag kanske kan få en flicka att klä detta i, var inte alls lika exalterad över de små barn kläderna som när jag och min vän var och tittade på små saker till deras bebis. Känns som jag vet verkligen att de får en liten och för mig känns det så osäkert. Men men blir väl bättre, ska på ultraljud på tisdag så får se vad det visar.