Det blev ju inte den roligaste midsommaren men hade inte förväntat mig eller orken till någon kalas midsommar. Var hos mormor och åt midsommarmat med familjen och mammas syster och på kvällen var det grill och kompis häng hos storebror. Jag försökte vara så normal som möjlig med det är ändå svårt att vara glad hela tiden när jag egentligen inte är det alls.

Jag har inte orkat prata så mycket med familjen om detta misslyckande, eftersom jag tog det så hårt och mått så dåligt har jag inte velta älta det och lägga det på dem. Vill lixom inte besvära de med det, bara J som har fått stått ut med mig. Men de har ju sett att jag inte mått bra och de tycker det är lika jobbigt som jag att jag mår dåligt, pappa kom och prata med mig och J igår och vill bara säga att de fanns här för oss och att familjen är alldeles bakom dig speciellt när du går igenom en svår period. Jag är evigt tacksam och glad att jag är så nära min familj, mamma, pappa och mina tre syskon. Idag är nog den dagen jag mått bäst hittills, sakta men säker blir jag snart mig själv igen!

Idag var dagen som skulle bli den bästa på länge, allt hade ju gått så bra så jag var så inställt på att vi skulle se ett hjärtslag.. Så när vi åkte dit i fredas även om jag blött så var jag så säker, det var ju små mängder och jag var så glad ändå för jag trodde verkligen att det var vår tur. Så att inte se hjärtljudet kom som en chock, jag var bokstavligt talat helt tom både på bebis, ord och känslor. 

Igår börja jag blöda riktigt mycket och jag förstod att det var nu det lilla krypet försvann från oss, men ändå var det lika jobbigt idag att se att jag verkligen var helt tom ingen foserhinna eller något kvar idag. Vi satt ner och prata med doktorn om hur vi skulle göra och vad de trodde, hon sa att det är väldigt svårt att säga vad som gör att det inte funkar hela vägen, hon skulle gå egenom våra journaler igen och prata med de andra doktorerna och se om det fanns något mer de kunde göra annars tycket hon att vi skulle försöka igen till hösten om vi orkade. Just nu har jag ingen ork till något det enda som får mig att funger som människa är J, han är det bästa som hänt mig och jag är evigt tacksam att jag har honom vid min sida♥ Har inte ork för något,vill inte träffa någon annan, har ingen lust att jobba så fort jag går ut och försöker jobba måste jag anstränga mig för att inte börja gråta. Vill bara vara med J han kan iallfalll få ur mig något leende och glädje. Annars är det lång bort just nu..

Hoppet om att detta ska funka är längre bort än någonsin.

På vul:et såg vi inget mer än fostersäcken som bara var hälften av vad den borde vara och inget hjärtslag. De vill att vi kommer tillbaka på onsdag för att kolla för säkerhets skull men doktorn sa att hon skulle bli fövånad om det skulle var något där. Sedan gick vi in på hennes kontor för att prata, det verkar som de inte tycker det är så normalt då vi är så unga och procenten för missfall är låga, plus att vi får ett befruktat ägg placerat precis där det ska vara i rätt tidpunkt och eftersom de tyckt äggen sett så bra ut är de lika förvånade som vi. Vi skulle prata mer om det på onsdag förmodligen och se hur vi ska gå vidare. Skulle inte bli förvånad om de skulle hitta något mer fel och att allt detta kommer bli ännu svårare, känns som allt verkligen allt är emot oss. Allt runt om mig, gravida vänner, folk med barn, allt, gör att jag vill krypa under ytan och försvinna!

Har kommit mer blod och har väldigt ont i magen, började blöda i förrgår och även igår. Det är inte jätte mycket med det gör mig så orolig ändå. Ringde kliniken idag och fick en tidigare tid för vul, så ska dit imorgon och jag är redan så nervös för hur det ska se ut!!

 

Det har inte kommit något mer blod men jag är fortfarande så orolig och jag börjar tvivla mer och mer på att detta inte kommer gå vägen. Jag vet att jag måste tänka positvit men ibland är det så svårt och speciellt när det känns som allt går emot oss. Orkar verkligen inte med ett till misslyckat försök!!

Tur att vi är två om detta och vet inte hur jag skulle klara mig utan J ♥

Ja då var vi där igen...

Oron stiger till max, det är än sålänge inte så mycket men ändå. Det var såhär det blev sist först lite lite och några dagar senare är det väldigt mycket.

Kommer bli en lång natt!