Hoppet om att detta ska funka är längre bort än någonsin.

På vul:et såg vi inget mer än fostersäcken som bara var hälften av vad den borde vara och inget hjärtslag. De vill att vi kommer tillbaka på onsdag för att kolla för säkerhets skull men doktorn sa att hon skulle bli fövånad om det skulle var något där. Sedan gick vi in på hennes kontor för att prata, det verkar som de inte tycker det är så normalt då vi är så unga och procenten för missfall är låga, plus att vi får ett befruktat ägg placerat precis där det ska vara i rätt tidpunkt och eftersom de tyckt äggen sett så bra ut är de lika förvånade som vi. Vi skulle prata mer om det på onsdag förmodligen och se hur vi ska gå vidare. Skulle inte bli förvånad om de skulle hitta något mer fel och att allt detta kommer bli ännu svårare, känns som allt verkligen allt är emot oss. Allt runt om mig, gravida vänner, folk med barn, allt, gör att jag vill krypa under ytan och försvinna!