Fem dagar kvar till bf, fem dagar!! Känns så konstigt och samtidigt tänker jag att äntligen, äntligen är det vi som är så nära att få träffa vårt lilla mirakel. Det är vår tur att känna "nu kan det komma vilken dag som helst", och med alla sammandragningar och förvärkar som bara blir starkare tycker jag att det borde vara dags snart. I måndas blev vi skickade till näl för att jag inte känt bebis rörelser, vi var på kontroll hos bm och hjärtat slog som det skulle och då blev jag lugn och tänkte att då rör den sig säkert snart men efter någon timma hemma utan att känna något ville de att vi skulle komma in. Väl där såg allt bra ut gjorde en ctg kurva och ul, på ul såg vi dock att det inte var mycket rörelse trots att de tryckte och bökade riktigt ordentligt så vill den inte röra sig mer än en liten vift med handen. Vi åkte hem och skulle komma tillbaka om jag inte kände något, men både igår och idag har jag känt någon liten spark det är inte alls mycket men det lilla räcker. Ville den inte röra sig mer efter att de bökat så på magen så tror jag helt enkelt att den inte vill röra sig mer än de få gånge den ger från sig en liten stöt. Sedan måste den ju bli trött av alla sammandragningar oh förvärkar! Ska på ny koll på fredag så får vi se vad de säger.