Denna väntan tar kål på mig!

Jag har en förmåga att övertänka allt i vanliga fall, och nu tänker jag ihjäl mig. Aldrig tidigare haft sådana problem har lärt mig att leva med det, men J som absolut inte över tänker utan kan lätt slappna av och sysselsätta tankarna med annat, han brukar försöka få mig att tänka på annat och säger: -Ingen idé att lägga tid på sånt vi inte kan påverka eller göra något åt. Det har han absolut rätt i men jag kan verkligen inte släppa det, tänker på det hela tiden. Så har gått tillbaka till mina sömnlösa nätter. Börjar även tänka på om detta nu inte skulle funka på första försöket, om jag orkar en till? Tänker att vi får nog tyvärr vänta lite och vila. Men egentligen är det kanske lika bra och köra, vill ju så gärna helt nu blir gravid få vår lilla unge som är hälften mig och hälften J.

 

Oj lilla unge du ska bara veta vad du är efterlängtad ♥