Ingen bra dag!
Har ju inte slutat blöda än och jag ringde kliniken för att fråga vad de trodde och om detta var bra. Självklart var ju detta inte helt bra, jag äter ju nu progynon och det ska tydligen bygga upp slemhinnan och det hjälper ju då inte att jag fortfarande blöder, då proveran jag åt skulle blöda ur slemhinnan så jag kunde bygga upp den igen. Så det funkar ju inte riktigt! Lite svårt att bygga upp den.
Jag kan inte beskriva min besvikelse och hur arg jag är på min kropp som bara motarbetar mig. Har snart i två veckor inte gjort något annat än tänkt positivt och längtat till tisdag då vi ska till kliniken på vul och sedan bestämma dag för återförande förmodligen bara dagarna efter. Och nu vet jag att det jag hoppats skulle sägas och beslutas på tisdag inte kommer ske. De sa att förmodligen är jag inte på dag 15 i behandligen på tisdag utan vi får fortsätta och äta progynon lite längre för att få slemhinnan färdig för åtreförande.
Sedan jag sa hej då till kliniken och la på telefonen har jag vart så depp, ingen lust till något vill bara lägga mig i sängen. Känns som allt vi försöker göra för att få denna efterlängtad knodd går åt pip vägen!
Fan...
Igång!
Nu är vi igång på riktigt, pratat med kliniken idag och ska på vul den 22 jan.
Nu bara längtar jag till 22, vill att det ska bli tisdag den 22 nu!!
Vecka 2 2013
Ja nu är det en ny vecka och nya förväntningar.
Jag har slutat käkat provera och väntar nu på att mensen ska sätta igång, hur många dagar ska det ta tro eller kommer det över huvudtaget komma någon?!
Det är mina frågor just nu, skulle inte förvån mig och det inte fungerar bara för att jag så gärna vill att det ska det. Men som J säger : ingen idé att gå omkring och tänka negativt! Det har han så rätt i men ibland kan det vara svårt.
Det är mina frågor just nu, skulle inte förvån mig och det inte fungerar bara för att jag så gärna vill att det ska det. Men som J säger : ingen idé att gå omkring och tänka negativt! Det har han så rätt i men ibland kan det vara svårt.
Men vi får vänta och hålla tummarna.
FET
Nu börjar magen och dess värk äntligen lugna sig!
Imorgon ska vi börja med vårt första fet (Frozen Embryo Transfer) jag ska börja med provera för att få igång mensen, efter som jag inte får någon. Är så spänd och vill så gärna att detta ska gå vägen!
Sakta, sakta
När det är något man verkligen vill så känns det som tiden går så sakta för att tillslut nå fram till det man längatar så efter. Jag känner verkligen att tiden går så sakta men ändå så fort. Jag jobbar mycket så jag ska få tiden och gå fort.
Det som är planen just nu är att jag ska starta med provera den 28 dec och därifrån ska vi sedan lägga in ett utav äggena ur frysen om de klarar upptiningen vill säga. Så egentligen är det inte så många dagar kvar. Men är fortfarande besviken över att jag inte fick ha en liten växandes i magen under jul. Så min tiden går inte så väldigt fort.
Ingen bra vecka!
Ne det blev ingen tillbakasättning innan jul, min kropp hinner inte vila och återhämta sig så mycket som doktorn vill innan jag börjar med de nya medicinerna. Besvikelsen är total och jag blev lite arg på kliniken då de ringer och ger mig så stora förhoppningar och sedan nästa dag ringer och säger att det inte går. Diskutera det innan ni ringer till mig första gången, Sedan kunde de ju sagt att de inte var säkra, men nejdå de var så positiva och glada till att detta skulle funka innan jul. Fan!
Just nu känns allt piss, har hänt mycket den sista månaden med allt detta om ivfen och sedan är det ju detta med ekonomin. Ett ivf försök kostar ju en hel del och eftersom vi har tagit hjälp av icsi så är det lite dyrare än en vanlig ivf. Ssedan gick bilen sönder och inte på smått vis utan där gick ett antal tusen, sedan hade vi besiktning och där var det saker som skulle fixas, sedan lyckades jag tappa mobilen i mjölken och den är nu stendö. Allt på två veckor! Så vi får se hur vi får ihop det den närmaste månaden..
Visst vi har sparade pengar som vi kan ta av, men det är ju pengar vi har tänkt till eventuellt hus, flera ivf försök och framtiden. Så de pengarna har man ju ingen lust att ta av, det är isåfall absolut sista utvägen.
