Nu har min och J:s ivf-resa börjat!

Allt började med att vi i början av 2012 bestämde att vi skulle börja försöka, jag slutade med p-piller och det pirrade i magen i slutet av månaden för man kanske kunde ha en litet hjärta där inuti. Men efter två månader försvann mensen och jag var säker på att nu var det vår tur, jag skulle få den där goa gravid magen som jag längtar så efter och vi skulle inte längre vara två, utan bli tre. Men testet var negativt och så vad det med det. De sa att jag skulle vänta en vecka eller två och sedan ta ett till test, men inget positivt test blev det. Ringde gynavdelningen på sjukhuset men det ville inte ta emot oss då vi inte hade försökt tillräckligt länge. Frustration!! Jag började söka och läsa om allt möjligt på internet och trodde det värsta. Läste om en privatklinik och ringde och fick en tid.

De såg snabbt på ultraljudet att jag hade PCO, J lämnade spermaprov och förra onsdagen ringde dem och berätta hur svaren på proverna såg ut. Som de såg på ultraljudet var det PCO för mig och J hade dålig spermakvalitet och dålig framkomlighet. De sa att det skulle bli mycket svårt för oss att bli gravida på naturlig väg. Även om jag fick medicin för att få ägglossning så var det en mycket liten chans att hans sperma skulle kunna befrukta ägget på egenhand. Jag bröt ihop, hela världen rasan samman. Vad vill mannen däruppe oss, vad har vi gjort för att förtjäna detta. Jag har hela mitt liv älskat barn och väntat så på att det ska bli min tur och det jag varit mest rädd för är just detta att inte kunna bli gravid!! Alla i min familj har sagt att jag kommer vara den som först blir gravid och om jag hade fått hade jag börjat försöka redan för ett par år sedan. Men man måste vara två om det och jag har förstått J helt och hållet att han har velat vänta. Men detta fick inte hända oss, hur kunde det hända oss?! 

 

Så snart börjar vår behandlig, nästa torsdag ska jag ta den första sprutan. De bestämde att jag inte skulle ha någon medicin för att få igång mensen då det tyckte det var onödigt. Så idag har vi vart och haft genom gång av allt jag/vi ska göra. Kändes som jag hämtade ut hela apoteket. 

Nu får vi bara hoppas det går bra och att min kropp ger bra respons på spruterna och allt annat.