Helgen har gått med en susande fart då jag jobbat precis hela helgen, denna helgen jobba jag inte här hemma på gården utan hjälpte min syster på hennes café då det var mycket folk. J åkte till Stockholm med en vän på lördag morgon för att se Iron Maiden, men märkte inget av det då jag jobbade, plus att vi hade nattöppet och jag var inte hemma förän fyra på morgonen (i cafét ingår ett grillkök). Men samma dag hade en i syrrans personal, en vän till både mig och min syster berättat att hon väntade barn (hon vet inget om mina problem) och hennes ansikte sken upp som en sol och man såg hennes enorma lycka, jag grattade henne och gick snabbt därifrån gömde mig i ett hörn och försökte att inte börja gråta, men eftersom det var så mycket att göra ryckte jag upp mig och fortsatte att jobba som att inget hade hänt. Men den natten sov jag kanske en timma, var inte precis då jag ville var ensam i sängen/hemma! Jag vill också bli så lycklig, berätta för släkt och vänner att vi ska få en lite. Varför ska jag få detta slängt i ansiktet vart jag än går..Har nu smält det och försöker inte älta denna mer men en stund efter är det väll ändå okej att känna sådan sorg för att vi inte kan lyckas och andra lyckas så enkelt, världen är så orättvis!

 

Får ursäkta för mycket gnällande, men jag måste få allt ur mig och detta hjälper!