Ett år har gått!

Publicerat 2013-03-28 19:13:55 i vardagen, tankar,känslor
Trodde aldrig att mitt och J:s liv skulle sett ut så som det ser ut idag för ett år sedan. Enligt våra planer skulle vi haft vårt älskade barn här, skulle just nu hållt mitt älskade i famnen och inte kunna slita ögonen från han/hon. Gå en tur med vagnen och bara få skryta om att jag äntligen blivit mamma, hälsa på alla nära och kära och visa vårt älskade underverk, vi skulle vart mitt uppe i allt som har med en nyfödd unge att göra. Men så är nu inte fallet och något jag tog så för givet är nu så långt bort att jag kanppt ser det. Tänkt om vårt öde är att vi inte ska kunna få det vi vill ha allra mest, är det rättvist?! Eller straffas jag för alla dumma val jag gjorde för flera år sedan, då jag sårade den jag älskade mesta av allt som allra mest? Ibland undrar jag vad meningen är med att jag funnit mitt livs kärlek som jag alltid vill ha vid min sida, om vi inte kan få ett litet som är hälften han och hälften mig!
 
När jag stod i kön på ica igår stod två föräldrar i min ålder bakom mig med en liten kille på typ 1½ år, han tittar på mig ler och kommer med lite osäkra ben och greppar mitt byxben och ler ännu mer. Mamman kommer och tar honom och ber om ursäkt, jag ler tillbaka och säger det är inget att be om ursäkt för. Han var så söt och tankarna om att jag kanske aldrig kan få en egen dyker upp (igen) och det hugger till i magen och jag känner hur tårarna vill tränga fram.
 
Alla som säger att så fort jag slutar tänka på detta kommer jag säkert bli gravid kan bara hålla tyst, tror de inte att jag försökt med det. Det är inte så lätt, tanken dyker upp omedvetet minst en gång varje dag typ. Är det rättvist att någon ska behöva gå egenom detta vi gör, det värsta är att vi är så många som just nu går igenom samma sak, samma känslor och samma jobbiga väg till det som så många tar för givet.  
 
 
Direktlänk, 3 Kommentarer



Kommentarer
Linda Rö

Jag måste bara säga att jag håller med om alla som säger att "Sluta att tänk på det" Det är fxn det värsta någon kan säga.. Framför allt när det kommer från någon som har ett par tre fyra barn..
Jag hade en kvinna som kom in glättjande på mitt jobb (hon hade hört mig tidigare) och säger att det är minsann bara att sluta tänka .. det hade hon gjort (när hon var 20) och han hade bara skakat kalsongerna och så hade hon blivit med barn... bla bla bla bla bla.. höll på i ca 15 min och jag var så arg och ledsen .... Men kunde inte gå där ifrån eftersom jag var själv på mitt arbete.. Folk utan förståelse är såååå jxxxa jobbiga.. så jag håller med dig 1000 % -- HÅLL KÄFT....
Kram

Svar: Ja eller hur, de babblar på om att allt blir bättre bara du slutar tänka, allt går SÅ mycket bättre då... Åå man blir bara galen!!
Kram
provrorsbarnet

2013-03-29 @ 07:50:16
URL: http://www.livethoslinda.wordpress.com
Tess

Jag hoppas att allting kommer gå bra för er och att ni snart får erat älskade barn. Jag vet hur det är med dessa ord "sluta tänk på det så blir du gravid" usch så trött man är på dom orden. Håller tummarna för er! Kram

Svar: Tack!
provrorsbarnet

2013-04-01 @ 00:56:41
URL: http://Minbebis.com/blogg/tess89/
Daniella

Hej på dig :)
Jag vet precis vad du menar. Alla borde tänka sig för innan dem öppnar munnen, i de flesta fall.
Tycker att alla runt omkring blir gravida (eller så är det för att man själv längtar som man ser det). Men i alla fall blir jag så ledsen att dem lyckas så snabbt. och tyvärr kan jag inte riktigt vara så glad för deras skull som jag vet att jag borde. Känns förj*vligt ibland. men ja du förstår garanterat.
Jag ska börja med min hormonstimulering idag är tanken, men vet inte om det är rätt dag. Det stressar mig enormt...hur ska jag veta om det är rätt?! Stängt överallt idag. Du kanske har råd å tips?
Massa styrke kramar åt dig :)

Svar: Hej!Ja jag vet precis vad du menar!!
Jag började ju med min hormonbehandlig efter att jag käkat provera och framkallat mens. Så till mig sa de att jag skulle ta första tabletterna på första mensdag. Men denna vändan är det inte så, då började jag så fort jag slutat med provera vare sig jag blödde eller ej. Blödde inte denna gången men de sa att det berodde på att jag nyligen skrapat! Stressen är samma för mig eller jag stressar så övar att jag vill få detta att funka att jag ibland tror/vet att det påverkar mig negativt. Men kan inte sluta tänka på det eller sluta vilja det SÅ mycket!!

Styrkekramar <3
provrorsbarnet

2013-04-28 @ 12:48:26


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0