Vill börja med och tacka för alla värmande kommerntarer ♥

 

Ska försöka förklara lite om vad vi såg på vul:et på torsdagen. Jag som mått så dåligt och verkligen känt mig gravid hade tyvärr huvudet inställt på att jag skulle se det lilla krypet och sa att det förhoppningsvis var sista gången vi behövde åka den tråkiga vägen till kliniken (ca två timmars bil väg). Så hade inte några tankar alls om att det inte skulle finnas något där, trots att jag blött. Det finns ju de som blöder och jag hade fått positivt test och som sagt detta eländiga illamåendet. Väl där, stirrade på ultaljudsbilden som ska visa vårt älskade kryp, inget syns. Det vi ser är det fostret skulle ha legat i, men det var tomt. Så allt illamående var inget konstigt då kroppen fortfarande tror jag är gravid. Känslan, mitt hjärta brast och sorgen, besvikelsen och ja allt var en hemsk känsla. Det har gått bra och ägget hade fäst men efter det hade jag tappat fostret. Men kroppen har då inte stött bort allt utan lurar kroppen att tro att krypet växer och att jag är gravid. Men det ville se en gång till om några dagar för att vara helt säker på att det inte finns något där, så ska dit på tisdag. Men de sa att det inte såg så bra ut och att vi skulle nog inte hoppas på att det vi skulle se något nästa gång. Så här sitter vi nu, jag mår dåligt helt i onödan och mår ännu sämra av missfallet. Jag var ju gravid, jag hade dig där, jag vill ha dig tillbaka!

 

På tisdag ska vi då prata om hur vi ska gå vidare beroende på hur det ser ut, förmodligen får jag skrapa bort det sista eller tatabletter för att slippa illamåendet. Och hjälpa kroppen att få bort det sista.

Orken man behöver för att gå igenom detta en gång till!! Först ska man käka provera, vänta på mensen, vänta yttligare någon vecka på tillbaka förande ihopp om att äggen klarar upptining och sedan dessa fruktansvärda ruvdagar och efter det om tester blir positivt väntan på vul. Och om inte postivt ska man orka yttligare en gång. 

Så dåligt jag mått sista veckan, det tar både psykist och fysiskt på kroppen, inte kunna jobba och alla tankar och totalt utmattad av allt. Sedan dessa jäkla pengar, ju fler försök detso längre ifrån allt annat man önskar och vill göra. Hade aldrig trott att jag skulle behöva lägga sparpengar på att skaffa barn, det skulle inte vara några problem.