Inga förhoppningar!
Imorgon åker vi till kliniken för ett vul, jag har inga förhoppningar och har inte en aning om vad de kommer säga. Det känns inte som förra gången, sist kände jag av hormonerna väligt väl. Nu får jag ännu mer hormoner och känner inget, känner mig precis som vanligt är det bra eller dåligt?! Ska jag vara ärlig så orkar jag knappt bry mig om det så mycket denna gången, inte nu iallafall, inte förän återförandet. Min kropp har gjort mig besviken ända sedan vi började försöka skaffa barn, varför skulle det gå så mycket bättre nu? Vill inte skaffa mig massa falka förhoppningar som jag gjort tidigare. Allt blir så mycket jobbigar då tycker jag..
Men som sagt när jag får ett återförande kommer jag säker börja tro massa att det ska funka och planer nio månader i förväg. Varför är det så svårt att inte tänka så mycket på det, varför kan jag inte bara intala mig själv att det faktist kanske inte kommer funka och ställa in mig mer på det. Ne här tror jag till 100 procent att det ska funka. Just nu när jag vet att jag inte har något litet inuti som växer kan jag tänka på ett mycket sundare sätt, låta bli att oroa mig så mycket, leva precis så som jag brukar.
Kommentarer
Trackback
